GLASYRER
| Oxblod | |
 |
Min fader Henning Nilsson var först med att introducera denna gamla glasyr i Sverige under 1940-talet. På så sätt kom jag i naturlig kontakt med denna spännande och svårbemästrade glasyr. Jag började själv experimentera med ett eget recept i slutet av 1970-talet. |
|
Jag sökte efter en vinröd mustig färg, med livlig textur. De främsta problemen som uppstod under en period var att färgen blev för ljusröd med vitt skum i rinnvalkarna, eller rödbrun med eller utan gröna fläckar. Ytan hade för mycket krackeleringar, glasyren rann över alla bräddar, eller att glasyren ej täckte hela krukan så att leran lyste igenom. Under 1980 - talet började få kläm på den. Resultatet var en rent vinröd blank glasyr med lagom djupa apelsinskalsporer, samt en mycket livlig struktur i form av mörka och ljusröda strimmor, helst på en stilren elegant form som framhäver glasyren.
Oxenblå | |
 |
Jag har också arbetat fram en variant av Oxblodsglasyren, och då jag använder den i kombination med den traditionellt röda, uppstår en ny variant som jag har döpt till “Oxenblå”. |
 |
|
| Krackelé | |
 |
En Sung glasyr som jag arbetat med sedan 1984 är Kuan Ware eller Krackelé. Denna glasyr har ett visst släktskap med Lung Chuan (Celadon). Krackelén hör till de mindre vanliga glasyrtyperna - den variant jag använder har svarta krackeleringar på mjölkvit blank botten. Varje objekt blir unikt pga krackelerings tekniken. I viss mån kan jag dock bestämma storleken på krackeleringarna. |
|
Dessa uppkommer av lerans och glasyrens olika utvidgnings-koefficienter. Krackeleringarna går alltså endast igenom själva glasyrskiktet och stannar vid leran. De olika mönster som jag av ren slump råkat få fram har tex. varit en fisknätsmönstrad krackelyr, en spindelvävsmönstrad, samt en som kallas "Crabs claw". Denna glasyr tycker jag passar bäst på enkla stilrena former utan dekor. | |
|
|
| Oilspot | |
 |
En annan Sung glasyr som också inspirerat mig är Oilspot, och den hör till de mindre vanliga sk mörka glasyrerna. I gamle kungens samling finns en vinkanna från Kina med just denna glasyr. Färgen är mörkt svartbrun med tätt sittande 1-5 mm stora fläckar som växer till liv vid kvällsljus. |
|
Fläckarna som givit glasyren dess namn uppkommer genom att glasyren under uppvärmning avger gaser i form av små bubblor, som vid ytterligare temperaturstegring spricker, varefter kraterkanterna smälter ner. På plats finns då små runda ljusa fläckar vilka uppstår genom att "ärren" efter gasbubblorna läkts ut. Jag använder mig av 2 varianter, en med silvertonade fläckar och en med koppartonade. 1985 började jag med denna glasyr. Denna glasyr tycker jag gör sig bäst på kraftigt rundade former. (Sungperioden i Kina: 960 - 1279 e.kr ) | |
|
|
| Kristall | |
 |
Namnet kristall kommer av att mönstret i glasyren liknar de iskristaller som brukar visa sig på t ex. glasrutor under vintern. Kristallerna kan jag få i många olika färger, strukturer och storlekar. De kristaller som visar sig på mina stengodsobjekt kan liknas vid 1-80 mm stora blommor, dubbelyxor, stavar eller fjälliknande kristallbildningar. Jag kan också få olika färger och nyanser på både kristaller och bakgrund, t ex. skimrande midnattsblå kristaller flytande ovanpå en gråblå bakgrund. |
|
Ett intressant fenomen i denna glasyr är den starka reflexförmågan. Dessa större kristallbildningar kallas för macrokristallina. Jag har arbetat med denna glasyr sedan 1980. Det som gör den intressant är den otroligt livfulla strukturen och möjligheten att välja i stort sett vilken färg som helst med små förändringar i grundreceptet. | |
|
|
| Hidden Blue | |
 |
Parallellt med kristallglasyren har jag arbetat fram en glasyr som har blivit min favorit. Det som jag tycker gör den intressant är dess struktur och de två färgerna. Det började med att jag ville ha en matt grön glasyr med lite liv i strukturen, så jag valde en matt grund med fläcktendens, sen provade jag olika metalloxider som färgar glasyren. |
|
När jag inte fick fram den gröna färgen som jag önskade, provade jag med en annorlunda oxidkombination och “pang där satt den”, den var olivgrön med sidenmatt yta och en märklig inbuktning som senare visade sig dölja en underliggande förg. Jag började med denna glasyr ca 1985 och hade mycket problem under en lång tid, främst med kraterbildning och att glasyren rann ner på sättplattan och brände fast. | |
|
Jag hade nästan gett upp hoppet, men skam den som ger sig, så när jag en dag provade den tillsammans med en annan glasyr försvann kratrarna, men den rann fortfarande. Då sänkte jag på temperaturen och placerade en kruka nära elementet i ugnen, och när jag plockade ut den, hade sidan som varit närmast elementet blivit blankt marinblå och andra hälften var halvtäckande sidenmatt med 5-10 mm oregelbundet flytande olivgröna fläckkristaller. | |
|
Efter denna framgång provade jag med olika glasyrtjocklek, bränntemperatur och placering i ugnen, och till slut fick jag den som jag önskade: Ok stabil med lagom förhållande mellan den midnattsblå bakgrunden och de märkliga inbuktade fläckarna. Under denna tiden växte också glasyrens namn fram. Jag döpte den till ”Hidden Blue” pga sin ovilja att visa sin inneboende skönhet och underliggande färg. För att locka fram den marinblå färgen krävs kraftigt ljus, typ spotlights eller kvällsljus på sommaren mellan kl. 17 - 20 då trivs den som bäst.
| |
| “ De godaste frukterna sitter oftast högst upp i trädet och längst ut på grenarna ” | |
|
| ||
|
©Bild & Text Harry Oxenblå | ||
|
©Layout & Formgivning Harry Oxenblå och Anders Lindelöf | ||